Veckans lista, fula och snygga bokomslag till biografier om män

Det finns ju en hel del omslag till biografier om olika gubbar som skulle kunna göra Drottning Silvia politiskt lesbisk. Vad är det för fel på folk? De enda riktigt snygga omslagen till biografier om män som vi hittade handlade om döda män. Beror det på att de själva inte fått påverka utformningen av omslaget? Det lämnar vi osagt. Här får ni i alla fall veckans lista, två snygga omslag till biografier om män och tre riktigt pinsamma.

Pinsamma omslag med (levande) gubbar

Stellan av Gunnar Rehlin
Hur tänkte man här? Vi tar en av Sveriges största skådelspelare. Sätter honom på en sandstrand (misstänkt likt något som kan hittas på Österlen) och ger betraktaren känslan av att han vill gå, men ändå stanna. Ah, han ser så sårbar ut. En man som har kontakt med sina känslor. Eller VAFAN! Det är ju ett fruktansvärt töntigt omslag. Stellan är ju cool! Varför ska han se sådär Ulf Lundellig ut? Jag blir totalt ointresserad av att läsa boken. Den kommer säkert framställa Stellan Skarsgård som en man som gillar Kvinnor, ett glas rött och att blicka ut över havet en vacker sommarnatt. Tvi!


På jakt efter historien, spioner, reportage, riddare och häxor av Jan Guillou
Don't judge a book by it's cover som det så vackert heter men det är precis vad jag tänker göra. Jan Guillou blickar ut över vad jag förmodar är västgötaslätten iförd en kungamantel hållandes ett svärd som han ledigt svingat över axeln. Fånigt! Hans riddarböcker tycks stigit honom över huvudet. Jag hade nog inte stört mig lika mycket på omslaget om Guillou stått iförd camouflagekläder och ett gevär riktat mot läsaren för det hade känts mer trovärdigt.

700 dagar i Rosenbad av Thomas Bodström
Det är väldigt tråkigt (eller bra om ni gillar Bodström) att ni inte kan se baksidan av boken, där gäspar Bodström och ser lite "crazy" ut. På ryggen av boken ser han sådär manligt skör ut. VARFÖR VARFÖR VARFÖR? Jag vill inte! Hade bara omslagsbilden varit med hade jag stått ut. Det är dom här tre på raden som visar på hans andra härliga avslappnade sidor som får mig att hulka. Det förstör helt ett i övrigt snyggt och avskalat omslag. Less is more. Vill jag veta mer om hans mjuka, fina och ömma manlighet kan jag läsa boken (eller inte).

Snygga (döda) gubbar

Med livet som insats : Berättelsen om Vladimir Majakovskij och hans krets av Bengt Jangfeldt

Ett så perfekt omslag, utformningen och typsnittet passar ihop med Majakovskij. Man förstår, även om man inte känner till honom, att här har vi en cool gammal ryss som var lite galen och anarkistisk. Så ska ett bra omslag vara tycker jag, ge en känsla av personen utan att visa honom som Österlen-skör. För det är ju inte direkt smickrande i min bok.

Ett bluesliv, berättelsen om Cornelis Vreewijk av Klas Gustafson
Ska man posera på ett biografiomslag så ska det göras med stil. Det är inte många som kan stå modell som Cornelis gör på omslaget med hedern i behåll, det krävs att man inte tar sig själv på för stort allvar trots att man levt ett hårt liv. Lägg märke till posen, läderkläderna, cigaretten, cigarettröken, den tomma blicken, hur nonchalant han håller i gitarren och den röda stolen. Bilden är tagen 1967 för Expressens serie "Heta stolen" och är helt enkelt fantastisk! Cornelis kläder påminner lite om den outfiten som Elvis bär på hans 68-comeback men Cornelis var först!

Vilka är dina bästa och sämsta omslag till biografier om gubbar?