Jon Mårtensson gräver där han står, gör elektronisk musik, snygga informationsfilmer som får den mest synth-ointresserade att börja fundera på att skaffa en Monomachine (vad nu det är), skriver texter som getts ut i diverse fanzines och i antologin Det Grymma Svärdet samt är en del av ateljesällskapet Världens Ende. Som om inte det var nog gör han också fantastiska julkalendersluckor med denna juls bästa hit!
Ett oväntat öde
En av människans mest intressanta sidor är vår tendens till kreativt
missbruk. Ta bara skolrastgårdarnas träytor och deras inetsade
hälsningar och hotelser. Förstoringsglas Sverige över fick en helt ny
funktion då de användes till att lämna avtryck istället för att få
saker att se större ut än vad de var. Sett ur detta perspektiv är den
lilla silverfärgade synthen TB-303 en avlägsen släkting till
förstoringsglaset.
303’an lanserades i början av 1980-talet och var egentligen tänkt som
ett substitut för elbasen. Succén uteblev, främst på grund av att den
när allt kom omkring inte lät speciellt likt en riktig bas. Att den
var ovanligt svårarbetad och att manualen inledningsvis bara fanns på
japanska gjorde inte saken bättre. Det dröjde inte länge förrän den
var ett vanligt inslag på andrahandsmarknaden.
Fattiga electro/techno/house-producenter var inte sena med att dra
nytta av detta. Som oväntad bonus upptäckte de också att 303’an, med
lite trixande, kunde få fram ljud som inte lät som något annat.
Svajigt, gummiartat och hypnotiskt. Ett urljud som blev så populärt
att det efter bara några år lagt grunden till en helt egen musikgenre,
Acid House.
Sommaren 1988 kulminerade det hela under den så kallade Second Summer
of Love. Ravekulturen, som till stor del baserades på Acid House, slog
igenom och den gula, cirkelrunda, och leende acidloggan blev
populärkulturellt allmängods.
Efter denna historialektion i turbofart är det dags för mig att bjuda
på en jullåt med starka inslag av acid. Känn knorret. Hela härligheten
är uppmashad med låten Skeng från 2008 års bästa skiva London Zoo.
Flowdan, Killa P och producenten The Bug vet hur den smutsiga
brittiska slipstenen ska dras. God jul!
21 december: Johannes Torstensson
Johannes Torstensson har det man på 1940-talssvenska brukar kalla många strängar på sin lyra. En sträng på lyran involverar serietecknande i Galago, Hjälp och egna fanzinet Aggro, skämttecknande om svenska rappare på Mybestfriendismygrind, vilket genererade både hyllningar och mordhot. En annan sträng är rappandet som medlem i alternativrapbandet Hovstaterna. Dessutom ingår Johannes i ateljesällskapet Världens Ende, som består av några av Sveriges bästa serietecknare/textförfattare. Nog talat, här kommer luckan!
Jag släppte mitt elfte seriefanzine "Aggrokultur XI" i september, där Dilla-serien är med. (Siskas anmärkning: J. Dilla kan du höra några smakprov av här och här (tillsammans med Madlib som Jaylib). Klicka på bilderna för att se dom närmare.)
Inlägg
1 kommentar:
Fin jullåt och en väldigt fin & sorglig historia.
Skicka en kommentar