4 december: Henrik Holmström/Staffan Wennerlund

Eskapix är en fin tidskrift för alla som gillar att läsa skräck, fantasy och såna grejer. Henrik Holmström är chefredaktören och han har varit schysst och skickat in en lucka med sina bästa filmtips:

TRE SKÖNA UNDERGROUNDFILMER
(Som är perfekta att avnjuta under julhelgen)

SCORPIO RISING (1964)
Den här filmen är bara 30 minuter lång men har kallats för en av de mer betydelsefulla underground-filmerna från sextiotalet, det var den här filmen som fick Martin Scorsese att använda rockmusik i bakgrunden när han gjorde "Dödspolarna" och filmen influerade även David Lynch till att göra "Blue Velvet".
"Scorpio Rising" är egentligen inte mycket mer än en radda musiksatta bilder. Ta till exempel Elvis Presleys "Devil in disguise" och bilder bestående av lösrycka bilder från serietidningar, James Dean, Marlon Brando och killar i läderjackor som lättjefullt sträcker ut sig på ett oljigt och skitigt fabriksgolv. Eller ta en söndagsskolefilm om Jesus och tonsätt bilderna med Crystals "He`s a rebel", eller döden som uppenbarar sig till tonerna av Ron-Dells "Party Lights". Så, eller ungefär så, är hela storyn i "Scorpio Rising".

VINYL (1965)
Trodde ni att Stanley Kubrick var först ut med en filmatisering av Anthony Burgess kultomsusade roman "Clockwork Orange"? Attans, så fel ni har.
Först ut var faktiskt Andy Warhol med denna 70-minuters underground-film i grovkornigt svartvitt. I "Vinyl" står homoerotiken och sado-maschoschismen i centrum och handlar om Vincent som till tonerna av Supremes "Nowhere to run" sätter på sig lädermasken och sniffar amylnitrat när han omskolas av polisen och får titta på flimrande bilder på mord och lemlästningar. En film att se och se om, åtminstone som förstudie till Kubricks betydligt mer kända version.

DE BLODSTÖRSTIGA (1964)
En av sextiotalets kanske mest välkände underground-filmare var ändå Roger Corman. Han stod helt utanför Hollywoods beryktade studiosystem. Oftast var inspelningstiden inte mer än en vecka eller två. "De blodstörstiga" från 1964 räknas alltjämt som en av Cormans bästa. En skräckfilm med Vincent Price i huvudrollen. Mest kända bilder från filmen är hur Patrick Magee utklädd till apa bränns ihjäl av en dvärgnarr samt Hazel Court som bränner in djävulens märke på sin yppiga barm innan hon dödas av en dykande falk (!).



Staffan Wennerlund är kanske mest känd som Den rockande bibliotekarien. Till vardags jobbar han som bibliotekarie på Kulturhuset Kåken i Göteborg och efter stängningsdags sadlar han om och spelar i bandet Still young and beautiful. Här ger han sitt bästa julmusiktips.

Glöm bort Carola, Wham och framför allt den överreklamerade Phil Spector! När det gäller julmusik - inte minst i tillplattad form - så är allternativen endast två: antingen sakral musik, kyrkokörer inspelade i akustiskt överlägsna kyrkor eller om vi pratar populärmusik, Elvis Presleys "If Every Day Was Like Christmas" (1994), där allt julaktigt som Elvis spelade in mellan 1957 och 1971 finns samlat. Mest känd är nog hans inspelning av "Blue Christmas" från 1957, men här finns rackarrökare som Jerry Leiber & Mike Stollers "Santa Claus Is Back In Town" och bluesiga "Merry Christmas Baby". Den som suktar efter mer klassiskt julgodis blir inte besviken, "O Come All Ye Faithful" och "The First Noel" visar att The King kunde bre på i alla genrer, ett arv från den tidiga gospelskolningen. När skivan avslutas med en personlig hälsning och en känslig "Silent Night" så är julen fullbordad. Och någon mer julmusik behöver du inte!