Idas årsbästa

Det är inte bara Elin och Siska som läst böcker i år. Det har också Ida gjort. Bra jobbat! Här är hennes lista över årets bästa böcker


Det händer här av Henrik Bromander
Kan man säga generationsnoveller? Det låter ju inte lika tufft som generationsroman men det ordet har väl ändå missbrukats till döds? Bromander sätter ord på min posttonår trots att jag varken är en överklasstjej från Örgryte eller idkar kickboxning.




Människor helt utan betydelse av Johan Kling
Huvudpersonen driver runt i ett soligt Stockholm, utan mening eller mål. Han får inga jobb inom reklambranschen och hans flickvän ska nog dumpa honom. Och han känner att han inte kan eller vill göra något åt någonting. Kanske tyckte jag att den här boken var så bra för att jag läste den en solig lördag då jag istället för att ligga i en park var tvungen att åka tur och retur för att ta ner en flagga jag glömt utanför jobbet. Eller så är den helt enkelt genial I all sin enkelhet?


Än jublar fågelsången av Stewe Claesson
Jag vill fortfarande stånga mitt huvud blodigt när jag tänker på den här boken, jag får inte ihop den. Den handlar om Hotelldirektör Hallgren som lever med sin betydligt äldre fru på sitt hotell I Motala. Det är åren runt storstrejken och Hallgrens förhållande till den framväxande arbetarklassen är ett tema I boken. Ett annat är hans relation till sin fru som slutligen lämnar honom för en älskare I Frankrike som kan erbjuda all den spänning och passion hon söker. Så trodde jag åtminstone att det var, tills jag får reda på att Stewe själv under ett författarbesök har en helt annan uppfattning om boken än vad jag har. Jag blir galen om jag tänker mer på den här men det kommer jag ju att göra och därför platsar boken på den här lilla listan.


Mäster av Alexandra Coelho Ahndoril
Även här är det tidigt 1900-tal. Vi får möta August Palm och hans familj. Hans fru vågar inte göra offentligt uppror som sin make men stjäl istället tingeltangel. Han riskerar sin familj för att deras barn sen kanske ska kunna få det bättre. Hon håller samman och kämpar på i det tysta. Kanske den bästa beskrivningen av könskodade drömmar och mönster jag någonsin läst. Och så vackert språk!



Farlighetslagen av Josefin Adolfsson
Kan man säga reportageroman? Adolfsson vill beskriva Kuba, hon gör det genom Jenny som åker dit första gången under ”den speciella perioden” då Sovjetunionen upphört och Kuba står ensamma och en andra gång i nutid då turisterna tagit över och internet är både en möjlighet och ett hot. Jag älskar hur Adolfsson skriver, det är iakttagande och rasande på samma gång. Och det jag verkligen älskar med den här boken är hur hon beskriver turisten, att vara turisten. Hur vara överlägsen och förödmjukad på samma gång. Hur vara fattig i Sverige men rik på Kuba.


Min far hade en dröm av Barack Obama
Tänk att det här skulle bli året då jag kastar mig över låntagare och tvingar med dem en bok av amerikas president, för att de måste läsa! Tänk att det året skulle komma. Det jag gillar bäst med den här boken är att den är väldigt ärlig och väldigt radikal och att folk faktiskt vill läsa den till skillnad från andra böcker som jag gillar av de anledningarna. Toppen!


Sex liter luft av Alex Tichý
Jag har nog fortfarande lite ont i magen efter att ha läst den här boken för kanske ett halvår sen. Och skrev om den här.






Pansarkryssaren av Molly Johnson
För språket. Har skrivit här







Dykes to watch out for av Alison Bechdel
Hela Hösten har jag lånat hem album efter album med Dykes to watch out for, Alison Bechdels serieepos där vi får följa ett gäng flator under sisådär 20 år. Och nu är de mina vänner, jag refererar till Mo, Lois, Jezanna och de andra som om de bodde här, på min gata, inte i en fiktiv storstad i USA för 10 år sedan. Det är inte för teckningarna jag väljer det här även om de verkligen utvecklas utan för karaktärerna, bifigurerna. Att Bechdel lyckas visa upp en både sammansvetsad och mångbottnad grupp individer och man får förståelse för de allihop.


En enda man av Christopher Isherwood
Årets starkaste läsupplevelse för mig! Under en dag får vi följa en enda man, George. Han är universitetslärare och så ohyggligt ensam. Hans partner sedan 30 år är död och han orkar inte förklara för sina grannar så han säger att han åkt bort. Det händer inte mycket under den här dagen men samtidigt händer det så sjukt mycket. Och hur den är skriven! Jag älskar hur den är skriven men jag kommer inte ihåg hur jag ska förklara det litteraturvetenskapligt, det är allomfattande och underbart i alla fall!