Elins bästa skivor 2009

Här kommer den jättespännande listan på vilka skivor som jag har lyssnat på mest i år. Hurra!

Bäst 2009

Great Lake Swimmers: Lost channels
Lost channels är allt jag gillar med musik på en och samma skiva. Det är lugnt, finstämt, deppigt, sorgset och sjukt vackert. Great Lake Swimmers gör lugn och fin folkrocksaktig musik som jag blir alldeles varm i hjärtat av. Låten jag lyssnade mest på var Palmistry.

Wilco: Wilco (The album)
Wilco är ett sånt där band som jag alltid har haft extremt dåligt samvete över att jag aldrig har lyckats orka lyssna in mig på. Det är bara såna där musikgubbar som tjatar om Yankee Hotel Foxtrot är så fantastisk. Men 2009 är året på jag officiellt blev en musikgubbe och älskade Wilcos skiva. Det är gubbrockigt, lite tokigt ibland och som gjort för allsång i bilen. Mest lyssnade jag på One wing.

Vetiver: Tight knit
Ljuvliga Vetiver andas 60-tal och 70-tal . Tight knit är en fin och snäll skiva, med många fina och snälla låtar. Mest lyssnade jag på More of this, som var en av mina bästa gladlåtar 2009.

J Tillman: Year in the kingdom

Den här fantastiska skivan har jag redan skrivit om här.

Florence and the machine: Lungs

Ja, alltså detta är den skivan som jag blev mest förvånad över att jag började gilla 2009. Jag har fullkomligt kört fast i deppträsket med skäggiga karlar och stämsång. Plötsligt började jag gilla en Kate Bush-inspirerad skiva, men ganska galna låtar på. Men det är så dramatisk och mycket starka känslor att jag blev helt golvad. Och skivan är så snygg! Så kan det gå och jag har lyssnat skitmycket på Howl.

I övrigt lyssnade jag väldigt mycket på:

Väldigt mycket The Smiths

Ja, detta förvånar väl knappast någon, inte ens mig själv. Jag fick en intensiv nytändning på Smiths och Morrissey i och med hans Sverigebesök i somras. Men vem älskar inte Smiths? Ju mer man lyssnar på Smiths, ju bättre blir det. Det är perfekta poplåtar till de mest underbart självömkande texterna man kan tänka sig. Eftersom de senaste Morrisseyskivorna verkligen inte är något vidare lyssnade jag istället på Still ill.

Joy Division: Best of Joy Division
I år har jag återigen lyssnat sönder Joy Divison. Det blir ofta så. Dystert, deppigt och sinnessjukt bra. Och basen, mina vänner, basen. Helt fantastisk. Mest lyssnade jag på Disorder.

Jens Lekman – Night falls over Kortedala
När man flyttar till Kortedala är det fullkomligt naturligt att man dammar av sina gamla Jens Lekmanskivor och sjunger med jättemycket i Your arms around me.

Prince – Prince

Innan Siska flyttade in på mitt kontor på Högsbo bibliotek hade jag tokdissat Prince som en liten pygmé som bara sjöng i falsett om snusk. Men eftersom Siska inte bara ville lyssna på män i skägg som gnällde över livet, så blev det mycket Prince. Och fy tusan så glad man blir av Prince. Bästa rycka upp sig-musiken. Jag valde mest Why you wanna treat me so bad

Ladyhawke – Ladyhawke
Nä, detta är inte världens bästa skiva. Däremot funkar det fint jag tröttnar på att lyssna på eländigt spröd och känslig musik och vill komma i en fin partystämning att lyssna på My delirium. Då känner jag mig väldigt tuff, snygg och häftig.